I går fylldes gatorna i Malmö av dans och musik- det var Regnbågsfestival.
LUF Skåne marscherade med glatt humör bakom vår stora flagga, bilder på detta kommer när jag fått tag i dem. Vårt flygblad ser ut som följer:
When you can’t dance
Nog kan livet vara en dans på rosor- men ibland tvingas man gå på taggarna. Under den toleranta och färgglada yta vi målat upp i Sverige lever människor som är livrädda för att någon ska få veta om deras sexuella läggning. Några fruktar omgivningens reaktioner- att bli sedda som avvikande, onaturliga. Andra fruktar för sina liv. Antalet hatbrott i Sverige ökar dramatiskt och situationen för de svenska HBT-personerna tycks alltmer osäker.
I många länder är det förbjudet att älska vem man vill. I Irak torteras och mördas män och kvinnor för att de följer sitt hjärta. Svenska migrationsverket verkar inte tycka det är något större problem. Irakier som är homosexuella nekas inträde i Sverige, de som redan finns här avvisas. Detta trots migrationsverkets vetskap om att många av dem går en säker och plågsam död till mötes.
Svenska staten har en skyldighet att ge fristad åt de människor som riskerar avrättning eller tortyr. Det är inte acceptabelt att utvisa människor som man vet riskerar livet på grund av sin sexualitet.
Vi i Liberala Ungdomsförbundet Skåne gör inte skillnad på folk och folk. Vi tycker inte din kärlek ska begränsas av var du är född. Vi lever inte i en perfekt värld, och de som riskerar livet i sitt hemland ska självklart få stanna i Sverige.
En svensk skamfläck
33 minuter sedan

